Varsel

Inatt läste jag ut boken Varsel, kanske mer känd under namnet The Shining, av Stephen King.


Jack Torrance, alkoholiserad, våldsam familjefader älskad på gott och ont får sparken från sitt jobb som privatlärare på en av Stovingtons finaste privatskolor efter att ha misshandlad en elev efter ett gräl. Hans gode vän Al Schockley, miljonär men även han försupen, ser till att Jack får en arbetsintervju som översynsman på ett hotell under vintern. Jack får jobbet, eftersom Al har så pass stort inflytande på hotellet, och åker dit med sin Fru Wendy och deras son Danny samma dags om hotellet stänger för vintern. Danny, som endast är 5 år, är synsk faller ofta i trance och då möter han Tony som visar honom delar av framtiden, ibland slår synerna in men oftast inte. Den här gången visar Tony honom ett hotell där TEDROM kommer att ske och varnar honom för att åka dit. Danny förstår inte riktigt vad som menas och han vill vara sina föräldrar till lags och säger inget, för han vet att de inte förstår honom och säger att Tony är hans osynlige vän.


 

I början är allt frid och fröjd på hotell Overlook och familjen Torrance har aldrig varit så lycklig som den är nu. Jacks författande går bra, Wendy börjar ångra att hon övervägt skilsmässa när Jack brutit Dannys arm men Danny är rädd för hotellet. Innan de blev lämnade ensamma visade hotellets kock, Mr Hallorann (Dick för sina vänner) familjen runt i köket. Mr Hallorann kände att Danny hade strålningen, eftersom han själv har det, och pratar med honom enskilt om det. Han varnar Danny för att ta in syner, för häckdjuren men framförallt för rum 217 (GÅ ALDRIG IN I RUM 217!) och att han skulle kalla på honom med strålningen om något händer, för hotellet är starkt.

 

Tiden går och allt är bra tills snön faller och familjen blir insnöad och hotellet får ett eget liv, förgångna händelser vaknar till liv och varje natt är det maskerad med demaskering vid midnatt och varje natt sker det maffiamord i presidetssviten och varje natt ligger den döda kvinnan i badkaret i rum 217 och väntar. Danny har sett ut 'säkra'  och 'osäkra' ställen att vara på, men snart är de säkra ställena inte så säkra längre. Snön blir djupare och snart tillåter inte hotellet Tony att komma och varna Danny längre och han har hemska mardrömmar om TEDROM och roqueklubbor.


Varsel var väldigt bra och King är en lysande författare med att bygga upp spänningen tills explosionen kommer på de sista 50 sidorna. Hans böcker jämfört med filmerna skulle jag säga är uppbyggda på helt olika sätt: som jag sa, i böckerna byggs spänningen långsamt upp medan i filmen går explosionen igång tidigt. Något jag saknade som är med i filmen är tvillingflckorna som står i korridoren och säger "Come and play with us" till Danny. De är nog ett påhitt av regissören Stanley Kubrick, men även "It's Johnny!" och när Jack sticker huvudet genom en sönderslagen dörr är också ett tillägg till filmen. De delar man minns av filmen är inte med i originalet, men i boken får jag veta så mycket mer om bakgrunden och var hotell Overlook verkligen är och det är faktiskt boken som är den riktiga Varsel och inte filmen. Jag rekommenderar den starkt och man vill ge sig på spänning, har gott om tid och inte kräver alltförmånga adjektiv av miljöer. 

 





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0